Commodore 64 – historien om världens mest sålda dator

Commodore 64. Det är allt du behöver säga för att framkalla något drömskt och nostalgiskt i blicken hos miljontals 60- och 70-talister.

Commodore är inte bara ett företagsnamn och en av de mest framgångsrika hemdatortillverkarna i historien med en idag kultförklarad serie produkter.

Det finns något mer här.

Företagets mest kända modell, Commodore 64, är än idag världens mest sålda hemdator trots att den försvann från butikshyllorna för över 20 år sedan. 17 miljoner datorer lämnade butikerna mellan 1982 och 1994.

Men vad var det som gjorde just den här hemdatorn till en sådan gigantisk succé? Vilka faktorer spelade in? Vad var beräknat och vad skedde utanför Commodores egen kontroll?

Varför har just den här hemdatorn format miljontals människors liv, intressen och kommande yrkesval?

Inte minst, varför är den fortfarande så populär och skapar sådan nostalgi?

Det här är min förklaring.

Sagan om Commodore

Ett teknikföretag behöver tre typer för att lyckas: en finansiär, en teknikgud och en ångvält.

Commodore som grundades i Kanada och som sedan 50-talet sålt skrivmaskiner, och sedermera klockor och räknemaskiner, behövde de här tre ingredienserna för att komma vidare efter att konkurrens, främst från Japan, hotat att sätta företaget i konkurs.

De hade Irving Gould, med sin finansiella expertis och djupa fickor. De hade Jack Tramiel, som var så aggressiv som affärsman att vissa ibland refererade till honom som den mest skräckinjagande mannen vid liv. (Bagnall, 2010)

Allt de nu behövde var en ingenjör med stora visioner som kunde ta företaget till ett nytt område inom tekniken. Den visionären var Chuck Peddle och året var 1976.

Peddle hade några år tidigare lämnat Motorola för att ansluta sig till nystartade kretstillverkaren MOS Technology. Hans vision var en billig mikroprocessor som kunde revolutionera flera branscher. Resultatet blev 6502 som är en av de mest framgångsrika mikroprocessorerna i historien. Förutom att den användes i datorer som VIC-20 och Apple II, fanns den även i allt från skrivare och lagringsenheter till flipperspel och spelkonsolen Nintendo Entertainment System (NES). (6502.org)

Commodore köpte MOS Technology och fick med sig Peddle på köpet. Tramiel gjorde detta i första hand för att hålla den mördande prispressen från de japanska konkurrenterna stången.

Med kontroll över hela produktionen, inkluderat kretsarna i räknemaskinerna, räknade man med att kunna pressa priset ytterligare på sina maskiner och hålla sig kvar i branschen.

Drömmen om en egen dator

Stordatorer var något som fanns på allt fler universitet och högskolor under 70-talet, men tillgången till dem var begränsad. Ofta begrep studenterna mer om maskinerna än skolans personal, inklusive professorerna.

Den lilla tid som studenterna fick spendera med maskinerna, som komplement till teoretiska studierna i elektronik och programmering, var mycket uppskattad och många blev förtrollade. Men tiden var knapp och en generation unga hackare ville spendera ännu mer tid med att programmera via terminal och hålkort.

Hippie-eran bjöd också på en hel del motstånd mot datorerna och vad de uppfattades representera. Flertalet anläggningar saboterades vilket gjorde att många skolor låste terminalrummen till hackarnas stora förtret. (Bagnall, 2010)

Det spreds med tiden ett utbrett och djuplodande intresse för datorer och en god förståelse samtidigt som det fanns en brist på terminaltid.

Drömmen för många unga män, för det var främst män som intresserade sig, var naturligtvis att ha en egen dator hemma. Detta var en starkt bidragande orsak till mikrodatorernas framgång, efterfrågan fanns där.

Det börjar med BASIC

Det fanns de som förstod de elektroniska grunderna, maskinkod och sedermera assembler. Att inkludera en BASIC-tolk var en inkörsport till programmering för massorna och fundamentalt för de första hemdatorerna, även Commodore 64.

Miljontals programmerare världen över startade sin bana här. Detta trots att BASIC-tolken som ingick i Commodores datorer var mycket enkel och att det krävdes kunskap om avancerad maskinkod och användadet av PEEK- och POKE-kommandon för att komma åt mer avancerade funktioner i video- och ljudkretsarna. Men detta fungerade i många fall som en sporre och skapade i förlängningen mycket kompetenta programmerare med en djup förståelse för mikroprocessorer.

Peddle introducerade Jack Tramiel för mikrodatorn, något som skulle förändra bolagets framtid.

Han fick gott om handlingsutrymme och kunde i första hand bygga KIM-1 som baserades på 6502-processorn. Det var en mycket enkel dator som såldes som en byggsats. Men den såldes i tillräckliga mängder för att få den förhållandevis oinsatta Tramiel intresserad.

Efter detta tog Peddle och kollegorna på MOS fram en komplett dator, PET, som kom att bli Commodores första stora succé inom mikrodatorer med en prislapp på för den tiden mycket låga 495 dollar.

PET var vid introduktionen 1977 den mest lättanvända datorn som fanns tillgänglig med inbyggd skärm, tangentbord och BASIC-tolk för programmering.

Commodore jobbade intensivt med att bygga upp en programbibliotek. I de flesta fall fanns detta inte alls vid den här tidens datorer, allt byggdes för hand.

VIC-20 banar vägen

PET sålde i stora volymer men i första hand till företag, myndigheter och lärosäten. Vid en resa till London 1980 får Tramiel syn på lågprisdatorn Sinclair ZX80, som riktar sig till hemanvändare. Med en bakgrund inom minikräknar-branschen och insikten från denna att pris är allt ser han genast potentialen. Han vill att Commodore bygger en dator som konkurrerar ut ZX80.

Svaret är VIC-20 som börjar säljas i USA och Europa 1981. Detta blir företagets hittills största succé och också första dator någonsin att sälja i över en miljon exemplar, även om bland annat Apples Steve Wozniak felaktigt hävdar att Apple II var först med detta.

Anledningen till VIC-20-succén är naturligtvis priset, men även ett bra bibliotek med spel och ett riktigt tangentbord.

Många lågprisdatorer som såldes vid den här tiden var väldigt enkla och hade i mångas ögon obrukbara tangentbord. VIC-20 stod på så sätt ut från mängden och uppfattades som en riktigt dator, till skillnad från konkurrenterna med enkla miniräknarliknande knappar som kändes och såg ut mer som simpla leksaker. (Bagnall, 2010)

VIC-20 banade vägen för Commodore 64 och lade fundamentet till den enorma framgången. De båda datorerna byggdes på grund av tidsbrist faktiskt i precis samma typ av skal.

I den innersta kretsen

Commodore som företag var unikt i branschen på många sätt. Inte minst för att det till så stor del var ingenjörsdrivet. Marknadsavdelningen hade sällan något att säga till om när en ny produkt utvecklades, åtminstone fram till och med utvecklingen av Commodore 64.

Redan på MOS Technology-tiden, när Chuck Peddle utvecklade 6502 var det inte helt klart på vilket sätt mikroprocessorn skulle användas och säljas, eller ens om den skulle sälja i volymer att tala om. Användningen för kretsen tillkom först senare med oanade resultat. Den här kulturen fortsatte alltså att regera under slutet av 70- och början av 80-talet på Commodore där MOS fortsatt hade stor del i utvecklandet av nya produkter baserat på de kretsar de byggde.

Efter succén med VIC-20, med en prislapp som gjorde det möjligt för snart sagt alla att köpa en dator, satte sig ingenjörerna ned och funderade på hur de skulle kunna bygga en uppföljare. Efter några återvändsgränder, med bland annat TOI-projektet, började ingenjörerna Al Charpentier, Bob Yannes och Charlie Winterble som hade sitt ursprung på MOS Technology att utveckla kretsarna VIC-II och SID. (IEEE, 1985)

Tanken var att de tillsammans skulle bilda basen för en ny spelkonsol som skulle överträffa alla konkurrenter. VIC-II var videokretsen som för tiden innehöll kraftfulla funktioner för hantering av sprites och många färger. Ljudkretsen SID var för sin tid om något ännu mer överlägsen sina konkurrenter, bland annat med tre ljudkanaler och en mycket exakt tonmodulator. (Collins)

Tillsammans med en vidareutveckling av mikroprocessorn 6502 kallad 6510 bildade de den oöverträffade trio kretsar som skulle bidra stort till succén med Commodore 64.

VD:n Jack Tramiel skapade definitivt största möjliga försprång vad gäller de rent tekniska aspekterna genom att dessutom förse Commodore 64 med hela 64 kilobyte minne.

I jämförelse med Apple II som hade 48 kilobyte och dessutom kostade betydligt mer var detta häpnadsväckande för resten av branschen. Det var dessutom ett riskabelt spel eftersom beslutet togs innan 64-kilobytes kretsar började produceras i större volymer till ett hanterbart pris.

Just minneskretsar, RAM, var något Commodore inte själva hade lyckats producera i egna fabriker med gott resultat, här var de beroende av utomstående leverantörer. (Bagnall, 2010)

För att utomstående programmerare skulle kunna utnyttja hårdvaran i Commodore 64 optimalt behövdes kunskap om hur den fungerade. De flesta datortillverkare var under den här tiden väldigt försiktiga med att dela med sig av detaljer kring maskinerna egentligen fungerade, man ville förhindra att konkurrenterna kopierade smarta lösningar.

Commodore gjorde här en genidrag när de släppte Programmers Reference Guide, en tegelsten till handbok som innehöll all information om datorn. Att den innehåll precis alla detaljer var dock inget företagets ledning initialt kände till. Istället var det medarbetarna Andy Finkel och Niel Harris som tog detta i egna händer, det tyckte det helt enkelt var nödvändigt.

Commodore har mycket att tacka dessa två för att mjukvaruindustrin utvecklades som den gjorde för modell 64. Öppenheten var ett genidrag och gjorde det möjligt för tredjepartsutvecklare att bygga mycket kraftfull mjukvara som tog till vara på datorns hårdvara på bästa sätt.

Tekniken i Commodore 64 var sammanvägt oöverträffad vid den här tiden. Den reklamkampanj som gick ut i teve och tryckt media i samband med lanseringen fokuserade på minnesmängden och användningen av datorn främst i nytto-syfte.

Det fantastiska ljudet. bilden och spelen var något som kom som en mycket positiv överraskning för användarna, som så småningom kunde räknas i miljoner.

Datorer för massorna inte klasserna

Jack Tramiel är kanske mest känd för sitt mantra ”We need to build computers for the masses, not the classes.”

Huruvida Tramiel hade ett genuint intresse för att sprida datorkunskapen till massorna eller om det helt enkelt var ett medel att slå ut konkurrenterna låter vi vara osagt. Ett faktum däremot är att han konstant under hela sin karriär på Commodore pressade priserna hårt.

I ett infall under CES-mässan där han sänkte priset kraftigt på Commodore 64 och halverade priset på samtliga tillbehör såsom mjukvara och diskettstationer slog han ut konkurrenten Texas Instruments (TI) som varit hans motpart och bittra fiende ända sedan räknemaskinstiden.

Det är också ett faktum, oavsett Tramiels ursprungliga motivation, att han i sin tur motiverade miljontals människor att skaffa sig och stifta bekantskap med sin första dator.

Commodore var pionjärer vad gäller distribution och tillgänglighet på datorer. Innan succén med VIC-20 och sedermera 64 hade datorer sålts av specialiserade handlare, och prislapparna var ofta mycket höga. Motsvarande 10,000 svenska kronor var en normal prislapp vilket få hade råd med. (Bagnall, 2010)

Commodore skiftade i och med lanseringen av VIC-20 över till en modell där datorerna började säljas på gigantiska kedjor som K-Mart, Sears och JC Penney.

Här fanns inga säljare med expertkunskaper på plats i butikerna, istället ordnade Commodore demo-utställningar där kunder på egen hand fick testa datorerna på plats och se 10-minuters videofilmer med introduktioner till datorerna. Detta visade sig vara en mycket framgångsrik modell för att sälja stora volymer datorer.

Den här modellen gjorde naturligtvis också att man nådde ut till en helt ny publik som normal sett inte hade gått in i en datorbutik. Intresset och nyfikenheten för mikrodatorn fanns dock hos många.

I tidens anda – Commodore 64 och populärkulturen

Redan på 60-talet hade science-fiction-serien Star Trek haft stort genomslag och skapat en intresse för teknik och datorer hos många unga i USA.

WarGames hade premiär 1983 och skapade stort intresse för datorer. Commodores lansering av modell 64 året innan kunde inte komma lägligare.

William Shatner, som spelade Captain Kirk i Star Trek, användes som ansikte och talesperson i reklam både i teve och tryckt media när VIC-20 lanserades. Genomslaget var enormt. Shatner använde efter detta Commodore-datorer som rekvisita i ett flertal av hans efterföljande filmer.

Stanley Kubricks 2001 – Ett rymdäventyr var också en stor succé och datorn HAL skapade en dynamisk debatt kring datorer i samband med att filmen släpptes 1968. Vid skapandet av den första PET-datorn flirtade man vilt med filmen, bland annat genom att kalla modellen just 2001 och använda samma färger på datorns skal som rymdskeppet i filmen.

Under slutet av 70- och början av 80-talet eskalerade intresset mycket tack vare populärkulturen. Filmer som Tron, War Games och naturligtvis Star Wars-trilogin skapade ett än större intresse för datorer.

Arkadhallarna var ett stående inslag i de flesta amerikanska städer, frekvent besökta av ungdomar. Den digitala spelindustrin var på framväxande vilket var en bas för intresset för spelkonsoler även i hemmet och sedermera hemdatorer som hade bra kapacitet att efterlikna arkadspelen. Flertalet av de första och största spelsuccéerna på både VIC-20 och 64 var konverteringar av arkadspel. (Bagnall, 2010)

Elektronisk musik var på framväxande och Kraftwerk, Brian Eno och Mike Oldfield skapade stort intresse för genren bland främst många ungdomar. Det här var inte minst något som inspirerade Bob Yannes till att skapa SID-kretsen och efter detta vara med och grunda synthtillverkaren Ensoniq (Collins).

Det fantastiska ljudet var en ibland nedvärderad framgångsfaktor för Commodore 64. Idag finns en uppsjö SID-inspirerade synthar både i form av mjuk- och hårdvara tillgängliga.

Då och då kan man känna igen de karakteristiska ljuden i modern dansmusik.

Slutsats – därför blev Commodore 64 en succé

Commodore 64 blev en gigantisk succé beroende på flera sociala, kulturella och tekniska faktorer.

Att majoriteten av amerikanska och europeiska hem hade en teve-apparat var en förutsättning. Inte bara därför att det innebar att datorn inte behövde kompletteras med en dyr monitor, teven förmedlade även en populärkultur som skapade stort intresse för datorer och teknik. Biofilmer, musik och elektroniska spel på arkadhallar kompletterade den elektrokulturella matta som Commodore 64 tog avsats i.

Elektroniska spel var ett kulturellt fenomen som även förlängdes in i hemmen i och med enklare spelkonsoler, i första hand Pong och olika kloner av det klassiska spelet och sedan maskiner som kunde laddas med olika kassetter med spel, som Atari VCS 2600.

Commodore 64 var för tiden inte bara en prisvärd dator utan även en helt fenomenal spelmaskin som tog över konsolmarknaden med succéer som Last Ninja och International Karate +. Den slog samtliga hemdatorer och konsoler på marknaden på fingrarna i fråga om grafik, ljud och minne. Detta är utan tvekan en av de största framgångsfaktorerna.

Ursprungligen fanns inga spel och program till datorn, så en stor och entusiastisk grupp med programmerare och entreprenörer främst inom spelindustrin var en nyckel. Commodore själva hade i början av 80-talet en framgångsrik mjukvarudivision, men efterhand tog renodlade spelutvecklare över.

Beslutet att släppa en väl genomarbetad och detaljerad bok om hur datorn fungerade och hur man programmerade den på bästa sätt ska inte underskattas. Commodore krattade helt enkelt manegen och gjorde det så enkelt som möjligt för utomstående att skapa framgångsrik mjukvara till datorn. Med tiden byggdes även en hel subkultur upp med syfte att pressa datorns tekniska förmåga till max, den så kallade demoscenen. (Leijnse, 2006)

Sist men inte minst var Commodore mycket aggressiva med prissättningen och hittade nya distributionskanaler via stora välkända butikskedjor. Det här gjorde att datorn fick en massiv spridning och blev för miljontals det första mötet med en dator.

Mötet gjorde starka avtryck på många genom att sätta kursen för framtida yrkesval, studier och faktiskt sätta basen för hela pc-marknaden. 64:an blev en enorm succé i norra Europa, inte minst i Sverige där den sålde i 200,000 exemplar (Leijnse, 2006).

Än idag kan du gå in på valfri it-konsult eller spelutvecklare (eller teknikministerium för den delen) och framkalla en drömsk och nostalgisk blick bara genom att säga … Commodore.

Bibliografi

Bagnall, Brian, Variant Press; 2nd edition (2010). Commodore: A Company on the Edge.

En omfattande källa som djuplodande går igenom hur Commodore 64 kom till och hur den blev en sådan succé.

Leijnse, Simon, Södertörns högskola, Institutionen för svenska, retorik och journalistik (2006). Det är liv i burken: om 80-talsdatorn Commodore 64 och de glada amatörerna med en relation till den (http://sh.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:16276)

Uppsats som undersöker varför Commodore 64 blev och fortfarande är en sådan framgång.

Collins, Karen, School of Music, University of Windsor. From Bits to Hits: Video Games Music Changes its Tune
(http://www.daimi.au.dk/~dsound/DigitalAudio.dir/Papers/bits2hits.pdf)

Gream, Matthew, (2001) Commodore 64 Repository
(http://matthewgream.net/Professional/Commodore64/)

Omfattande dokumentation av demoscenen runt Commodore 64 ur författaren Matthew ”MATT” Greams perspektiv.

Wikipedia, Commodore 64 (http://en.wikipedia.org/wiki/Commodore_64)
Allmän information och länkar till vidare läsning om Commodore 64.

c64.com (http://www.c64.com/)
Allmän information och länkar till vidare läsning om Commodore 64.

gamasutra.com, A history of gaming plattforms: The Commodore 64 (http://www.gamasutra.com/view/feature/1991/a_history_of_gaming_platforms_the_.php/)

Omfattande information om Commodore 64 som speldator.

cnn.com/technology, Commodore 64 still loved after all these years (http://edition.cnn.com/2007/TECH/ptech/12/07/c64/index.html)

Nyhetsartikel om varför Commodore 64 fortfarande är en så omtyckt dator.

IEEE, Design case history: the Commodore 64 (http://spectrum.ieee.org/ns/pdfs/commodore64_mar1985.pdf)

Standardiseringsorganet IEEE:s djuplodande artikel om hårdvaran i Commodore 64.

Allmänt

Det finns gott om information om Commodore 64 på nätet och flertalet intressanta böcker. Jag har valt ut en delmängd som källor. Främst boken ”Commodore: A Company on the Edge” ligger till grund för den här artikeln.

Magnus Aschan är grundare av Teknikministeriet, passionerad skribent och tekniker.

Den här artikeln skrevs ursprungligen som ett examensarbete för en kurs i Teknikens idéhistoria på Umeå Universitet.

❗️ Vill du ha artiklar av hög kvalitet som många läser?

Vi hjälper dig med digital strategi och produktion. Kontakta oss så berättar vi mer.